Gestaltterapi

Gestaltterapi är en humanistisk terapiform som utvecklades i USA under 1950-talet av makarna Frederic (”Fritz”) och Laura Perls. De ifrågasatte den psykodynamiska och behavioristiska determinismen och såg gestaltterapi som ett alternativ till psykoanalysen och beteendeterapin.

För mig som gestaltterapeut utgör människosynen och den värdegrund gestaltterapin vilar på en stabil plattform verka utifrån. Det var det här som framförallt var avgörande för mig när jag valde gestaltterapi som inriktningen:

• Helhetssynen på människan. Tankar, känslor och kropp kan inte separeras utan ses som olika aspeker av människan. Tillsammans utgör de en meningsfull helhet. (Ordet gestalt betyder i det här sammanhanget just det –  meningsfull helhet.)
• Antagandet att människan har en grundläggande vilja och förmåga att ta ansvar och göra kloka val utifrån de omständigheter hon lever under.
• Det relationella perspektivet som utgår ifrån att människan hela tiden blir till i relation till någon eller något. Hon kan bara förstås mot bakgrunden av sina relationen till sig själv, andra och omvärlden och utifrån de situationer och sammanhang hon befunnit och befinner sig i.
• Att vi människor är meningsskapande varelser som har våra skäl till att fungera och leva som vi gör.
• Jämbördighet i den bemärkelsen att var och en är expert på sig själv. I praktiken innebär detta att kunna möta mina klienter där de är utan att värdera eller tolka deras erfarenheter och upplevelser.
• Sist men inte minst, synen på människan som en process, i ständig rörelse. Självet är inte något statiskt utan har en makalös förmåga till kreativ anpassning i en ständigt föränderlig värld.

´